David Copperfield av Charles Dickens Betyg: 4+ Av Johan Alklint N3A 90/91. Katedralskolan, Lund Monica Gullwi David Copperfield är en idylliskt hållen själv- biografisk roman, i jag-form. Dickens har dock til- låtit sig själv att göra många avvikelser från verkligheten. I boken får man följa huvudpersonen David Copperfields öden från födseln och trettio år framåt. Davids far har dött redan innan David fötts, och som liten bor David tillsammans med sin mor och hennes hushållerska Peggotty på familjens gods i Suffolk. De är alla lyckliga till dess att Davids mor gifter om sig med en man vid namn Mr Murdstone. Mr Murdstone är en hård och känslolös man, som tar avstånd från allt som gör livet värt att leva. Efter bara ett par månader bestämmer Mr Murdstone att David skall in på en internatskola kallad Salem House, och så blir det. Skolan David (liksom Dickens) skickas till är mer lik ett fängelse än en skola, men kan ändå tyckas vara gemytligare än Davids hem där Mr Murdstone, och numera också hans syster, Miss Murdstone, bor. Då David gått på skolan i drygt ett år dör hans mor, och kort efter det bestäms det att man inte har råd att låta David gå kvar på skolan, och David sänds till London och får där arbeta i en vin och sprithandel som flasktvättare. Detta sätter djupa spår i Davids inre (liksom hos Dickens när han som elvaåring arbetade i en skokräms- fabrik) och han längtar efter sina gamla skolkamrater. De flesta av personerna i Dickens romaner tilldelas en gång en stark karaktär, och man känner därefter till personens exakta egenskaper. Ibland blir personerna rena karikatyrer, och en sådan är Mr Micawber som David träffar kort efter det att han börjat i vinfabriken. Mr Micawber är den person i boken som har störst likhet med Dickens far. Han har faderns charm, optimism, och en total oförmåga att handskas med pengar, och inte ens då han efter att ha känt David bara ett par dagar sätts i fängelse, förlorar han tron på att 'något skall dyka upp'. Då David arbetat i vinfabriken endast ett par veckor, bestämmer han sig för att sluta där och i stället försöka finna sin faster, som han aldrig träffat tidigare utan bara hört talas om. Eftersom David inte har några pengar, ger han sig iväg till fots. Efter att ha vandrat i nästan en vecka får David reda på var miss Trotwood, som fastern heter, bor, och senare samma dag kommer han fram. Miss Trotwood tar sig genast an David och skriver in honom i en ny skola, fast den här gången en skola som ger mer kunskaper än stryk. När David gått en tid på skolan föreslår hans faster att han skall se sig om lite i världen och fundera på vad han vill bli. David får så småningom, precis som Dickens, erbjudande om att arbeta som kontors- pojke på en advokatfirma, och vid sidan av detta arbete utbildar han sig till stenograf. Då han arbetat på advokatfirman ett par år, slutar han och blir i stället journalist. För första gången i sitt liv börjar David tjäna så pass mycket att det blir pengar över sedan han betalat mat och kläder. Snart blir David anställd på en tidning och sätts att liksom Dickens bevaka parlamentsdebatterna. Upp- levelserna som parlamentsreporter gav Dickens en låg uppfattning om politiker och deras förmåga att lösa landets problem. I David Copperfield uttrycker sig Dickens ego så här: "Kväll efter kväll skriver jag ner förutsägelser som aldrig blir verklighet, bedyranden som aldrig uppfylls, förklaringar som bara syftar till att förbrylla. Jag vältrar mig i ord." David Copperfield är en av världslitteraturens mest hyllade och populära författares berättelse om sitt eget liv. Liksom i Oliver Twist är det det lilla barnets utsatthet i vuxenvärlden, som griper läsaren. Dickens mästerliga beskrivelser av den elake Uriah Heep, den känslolöse Mr Murdstone och de sadistiska lärarna i Salem House, får läsaren att helt och hållet leva sig in i boken och dela Davids upplevelser och känslor. Till och med Leo Tolstoj har en gång sagt att bland de verk som gjort störst intryck på honom i hans ungdom är Dickens David Copperfield det mest framstående, och efter att ha läst romanen kan jag inte göra annat än att instämma. av Johan Alklint N2A